Lean back, relax and let the... Del 7

för att fira att det har gått en hel vecka (och lite mer hehe) tar vi ett dubbelinlägg!

Troligt odöda

Det finns som sagt många olika legender om stora grevskap och fattiga familjer, sam hade den gemensamme nämnaren att det fanns vampyrer i dem. Några av legenderna har hållit på i flera hundra år, men de flesta historier och s.k. iakttagelser har uppkommit så sent som på 1800-talet, eller möjligtvis på sena 1700-talet. Jag kommer nu ta upp hur två av de stora härkarna i de Valkiska och Moldaviska regionerna levde sitt liv. Anledningen till att jag tar upp dem, är att områdena vid Rumänien är de mest kända områdena när det gäller sådana här saker – härskarnas namn var Vlad Draculea Tepes och Erzebet (Elizabeth) Bathory.

Vlad Tepes
ca. 1431 - 1476

Vi kan börja med namnet. I rumänsk gammal tradition – antagligen i de flesta traditioner – döps man med sin faders efternamn fast med en eller två bokstäver mer i slutet. Vlads far, Vlad Dracul – som för övrigt också styrde sitt territorium med järnhand – döpte sin son till Dracula med förnamnet Vlad. Ordet dracul kan betyda två saker; antigen djävul eller drake. Och då måste ordet Dracula betyda antigen djävulens son, eller drakens son. Det sistnämnda är mer troligt, eftersom betydelsen ”djävul” har hittats av moderna västerländska forskare. Varför kallades hans far för draken då? Jo, det fanns en kristen loge vid som kallades Drakens Order (Ordo Dracul), som Dracul var riddare i, Dracula blev förstås också inbjuden till logen. Ordet tepes och likaså namnet Tepes, är vad man nu kan säga ett öknamn som Dracula fick, genom att hans favorit sätt att döda folk, var just att påla dem (”tepes” = ”pålaren” på rumänska).
Det finns inte så mycket dokumenterat om Tepes uppväxt och barndom, så därför tänker jag inte koncentrera mig så mycket på det. Jag kommer att ta upp de saker som förtjänade honom det ryckte han nu har. Vi börjar med hans utrikespolitik.
Den politik han förde mot sina grannländer var en mycket instängd sådan. Han gillade inte att han hade förväntningar på sig från det ungerska kungadömet, som hade den största kontrollen av Transsylvanien norr om Karpaterna. Eftersom det ottomanska riket var på gång att bli väldigt mäktig – efter övertagandet av Konstantinopel 1453 - försökte Tepes föra en sorts byzantisk politik och allierade sig med vissa mindre riken i hopp om att spela ut dem mot varandra och på så sätt få dom att lämna Tepes rike ifred. Denna strategi hjälptes ibland av att Tepes ordnade räder mot sina grannländer, främst vid södra Transsylvanien, som då inneboddes av saxare som han inte kom överens med angående handel. Det var vid denna räd Tepes förtjänade sitt namn: byar och bostäder brändes ner till grunden, tusentals män, kvinnor och barn blev pålade eller avrättade. Detta gjorde också att saxare började tycka väldigt illa om denne transsylvaniske greve. Turkarna – som då var det största hotet mot de rumänska härskarna – hade lika stort hat mot Tepes. Och vintern 1462 gjordes en räd mot södra banken vid Danube. Tepes kommenterade hur det gick, och här är hans ord: Jag har dräpt män och kvinnor, gammal som ung… 23 884 turkar och bulgarer, inte inräknat dem vi bränt levande i deras hem eller dem våra soldater inte halshuggit… Vad mer finns att säga? Tepes var en magnifik krigsherre som gjorde det bästa för sitt land, även om det krävdes hårda tag, som jag kommer beskriva mer nu.
Hans inrikespolitik var ganska intressant den också. Även om jag gärna tar avstånd från vad moderna forskare säger, finns ett ganska bra citat som menar att Tepes ville att sitt folk skulle värna godhet och prydhet, men för att få det så använde Tepes sig av omänskliga metoder. Den vanligaste kan man nog gissa sig fram till genom vad Tepes gillade att använda sig av. Eftersom det inte dokumenterades så mycket inifrån Tepes stad, får jag tyvärr förlita mig på vad de turkiska vittnen beskrev när de närmade sig Tepes rike. Framför hans träborg hade han satt upp sex kilometer och två rader med pålade ungrare, moldavier och turkar. Detta skrevs av en turkisk författare, vid fronten. Denna syn fick också Mohammed II se när han närmade sig Tepes huvudstad Tirgoviste, på en expedition efter Konstantinopels övertagande. För att på bästa sätt beskriva hur de andra länder uppfattade Tepes, tar jag till ännu ett citat: Inte ens sultanen, medgav att han kunde vinna över en sådan person som gör sådana stora saker och framförallt vet hur man ska styra över sitt folk. Denna gång var det en grekisk författare.
Tepes grymma inrikespolitik som för det mesta handlade om olika sätt att tortera ”otrogna”, gjorde att hans närmaste kompanjoner började bli rädda för honom. Och som följd till det, lämnade han närmaste män honom i den ganska oroliga tiden när turkarna drog sig ut ur Valakiet. Tepes yngre bror, Radu, hade med hjälp av turkarna fått Valakiets tron, och de som lämnat Tepes anslöt sig nu till den nya härskaren. Nu fick Tepes ganska svårt att stanna i sitt land så han gjorde det alla skulle ha gjort. Han försökte fly. Han sökte skydd i Transsylvanien, men istället för att få hjälp att ta tillbaka sin tron, blev han satt i husarrest i slottet Visegrad. Efter några år i arresten, fick han med hjälp av Moldavien och Ungern tillbaka sin tron 1476. Men alldeles efteråt blev han mördad i en skog nära Bukarest. Man säger att hans kropp blev begraven i klostret i Snagov, men man har ännu inte hittat den.
Vlad Tepes Dracula, har fått ett ryckte om att varit en sadistisk tyrann. Det var han nog också, men största delen av legenden består av vad saxare – hans största fiende – berättat.

En fundering.

i 7, 8 och 9an hoppade och bytte flera till andra klasser. I gymnasiet var samhälle/samhälle en av de mindre klasserna. Vid examendags av första uni-utbildningen var 90% av den ursprungliga klassen försvunnen. Under andra har senarelärare inte varit mer än handfull. Sen hoppar folk i närheten av, och grupper byter grupp...


..fast det kanske bara jag som ser ett mönster när det egentligen bara är slumpmässiga spår i snön.

Lean back, relax and let the... Del 6

snart en hel veckas texter!

Kort om Joseph Sheridan LeFanu

Som Stoker, föddes Sheridan i Dublin. Men han föddes 1814, och bodde i den staden tills han dog 1873. Han ägnade sitt liv främst åt att ge ut tidningsartiklar i Irlands större tidningar. När han jobbade på ”The Evening Mail”, träffade han en ung teaterstuderande som kallades Bram. När han, mellan 1856 och 1869, arbetade på tidskriften ”Dublin University Magazine” hade han ett ryckte om att vara ”ganska bra” så han gav också ut några artiklar i ”All The Year Round” - som för övrigt var Charles Dickens - och Belgravia. Han var då känd för att skriva deckare och spökhistorier.
Hans fru dog 1858, och detta tog hårt på Sheridans karaktär. Folk som brukade vara omkring honom, märkte att han spenderade mer och mer tid i sitt tomma hus. Till slut vägrade han att träffa sina vänner, och då började rykten - vad är viktoriansk tid utan rykten egentligen? – spridas. Man sade att han satt ensam och skrev allt hemskare och sjukare skräckromaner. Man trodde då att han ville att huset skulle rasa ner på honom för att straffa honom på något vis.
Så nu när jag har berättat lite om Sheridans bakgrund, kanske man kommer förstå mer av hur hans vampyrnovell ”Carmilla” blev skriven.

Lean back, relax and let the... Del 5

del... FEM!

Bram Stoker och hans Dracula

Abraham Stoker, var född i Dublin, Irland år 1847. Tills 1878 jobbade han som en kommunalt anställd. Senare blev han Sir Henry Irvings - en ganska känd skådespelare - sekreterare, som han också skreven biografi för. Det sägs att Draculas utseende var baserad på Irving: s ansikte. Man kan också säga att Irving förknippades med Dracula i början eftersom han var den som skulle porträttera honom i den första pjäsen om den blodsugande greven. Detta kan också beskriva de tvås enastående relation med varandra, men Irving ville inte slösa tid på en sådan töntig roll – även om han var känd som en av de största skådisarna som för det mesta spelade skurkaktiga karaktärer. Irving tackade nej till rollen och det var hans största misstag i hela sin karriär.
Man kan tro, efter att ha läst Dracula, att Stoker hade besökt området i Transsylvanien och Valakiet, men det hade han faktiskt inte. Det han ville veta om området, tog han reda på från olika turistböcker och resehandböcker. Men det märktes att Stoker hade sinne för geografi, då han senare fick beröm för sin, nästan kusligt, korrekta återberättning av platserna på den Rumänska landsbygden. Han hade inte heller hört talas om Vlad Tepes Dracula, innan han höll på att avsluta sin novell, hur kunde han då döpa sin skurk till samma namn som greven som bodde på samma ställe som Stokers greve? Detta låter som att jag lurar er, men jag har ganska stora bevis på vad jag har skrivit i ovanstående meningar. Kom igen! Vi kan slå vad om det, om du inte tro mig!
Även om Stoker skrev fler böcker förutom Dracula, kan man inte säga att han var en lyckad författare. Dracula blev, som man kan gissa sig till, hans största (och enda) framgång. Men den blev en enorm framgång, så han behövde egentligen inte skriva några fler ”bestsellers”. Dracula blev nästan direkt efter den första utgåvan, en teateruppsättning både i USA och i Storbritannien. Bram Stoker dog 1912.

Lean back, relax and let the... Del 4

redan uppe i en halv vecka :)

Läsning och skrivning i Mörker

Jag skulle tro att ni som läser detta, håller med om det faktum att den mest kända av de olika vampyrnovellerna är den av Bram Stoker... Bra för dig! För du vet, jag har - eftersom detta arbete kräver detta, samt att jag tycker dessa litterära verk, är ohyggligt bra - läst en hel del vampyrnoveller och jag har insett att Bram Stoker: s bok är blott en mygga, i världen av de stora elefantförfattarna. Följer gör en lista över några av de mest kända. Märk att detta inte är en tidtabell av något slag.

Bram Stoker - Dracula (1897)

Joseph Sheridan LeFanu - Camilla (1886)

Sir Richard Burton - 25 sagor om en vampyr (1870)

Goethe - The Bride from Corinth (----)

John Staggs - Vampyren (1810)

John Polodoris - Vampyren (1819)

Thomas Preskett Priset - Vampyren Varney (1847)


... Och som du säkert har listat ut, så kommer jag att gå in mer på djupet på två av de författare som har hjälpt myten längst. Men först skall vi ta och kolla på de författare som många anser, startade det hela.

För att börja på ett ämne, kan jag berätta lite om de kvinnliga vampyrernas framkomst i olika historier. Det man vet är att den första kvinnliga vampyren i en historia – som faktiskt var en korthistoria – framträdde i J. L. Tieck’s ”Wake not the Dead”.
Den kvinnliga vampyren har blivit mycket större än den manliga – i alla fall denna tidsepok – det jag kan förklara detta med, är att sexualiteten – som är vampyrens hemlighet – är oerhört mycket starkare och skönare i den kvinnliga vampyren – samt att de flesta undergroundförfattarna som skriver om de Odöda, är homosexuella kvinnor.

Lean back, relax and let the... Del 3

dag tre, del tre...

DEN FÖRSTA NATTEN

Så vart ska jag börja?
I början var det ljus... Eller mörker, om du så vill.

Den dödliga människan har en enastående relation med de Odöda. Det första mötet med denna mytologiska varelse hade ingenting med den kristna tron att göra, även om denna tro är ganska mycket intresserad av döden. När jag först läste detta, blev jag inte så förvånad som man kan tro, jag menar, äntligen har någonting inte blivit påhittade av Jesus Kristus följare. Legenderna om de Odöda är en av världens äldsta och mest älskade skräck faktorer genom tiderna, mest för den mörka sexualiteten, den stora rädslan för mörkret och rädsla för döden och andra sadistiska tankar. Det är som så, att egypterna och tibetanerna har, i deras “dödsböcker”, formler och annat som behövs för att väcka en död person till livet.
Själva ursprunget är ganska svår att sätta en markör på, men det är mest troligt att den har blivit skapad i östvärlden. Nu vet jag precis vad du tänker: Å nej! Nu börjar han tjafsa om Dracula och om Transsylvanien, det är jag trött på, jag vet ju allt om det!” Mitt svar på detta är “nej”. Jag kommer att tala om detta ämne lite senare. Det här kommer faktiskt att bli en hel bok, vet du. Vart var jag? Jo, mytens födelse. I Asien och östra Europa var, och nog fortfarande är, myten om den Odöda vampyren och Odöda gudar ett faktum.
Följande är en lista över några demoner som härjade i världen för länge sedan.

Ekimmu: en Odöd demon i Assyriska demonologin.

Ralarati: en version av en Odöd häxa i Hinduiska religionen.

Lamia: en grekisk demon med två huven som brukade - och fortfarande gör - röva bort små barn för att sedan dricka deras blod.

Som det står skrivet, så är myten om de Odöda väldigt levande i Grekland.
Så nu har vi lärt oss att mytens födelse var spridd över ett stort antal av våra östra grannländer. Dessa legender skrevs senare ner av olika s.k. Shamaner (vi kan säga att de var ungefär som de äldsta och visaste i byn).

Lean back, relax and let the... Del 2

här är dagens fortsättning...

PROLOG

När jag först fick höra att det fanns någonting som kallades för vampyrer – främst genom en TV-serie som gick på TV3 och som hette Duckula (som handlade om en tecknad anka som liknade Kalle Anke fast han hade grönt skinn istället, som var en vampyr och en vegetarian – jag kan väll bara anta att den vegetariska faktorn först blev satt på Duckula för att barnen inte skulle bli alldeles vättskrämda – han bodde i sitt slott i Transsylvanien med betjänten Igor – som porträtterades av en tecknad gam – och Farmor – Duckulas farmor helt enkelt, som porträtterades som en tjock fiskmås – och dessa tre upplevde diverse äventyr). Fascinationen av denna anka, växte och växte tills jag förstod att det var varelsen som ankan gjorde parodi på, som jag egentligen fascinerades av.
Nu, ett ganska stort antal år senare, bestämde jag mig för att jag skulle göra någonting som gjorde att allmänheten fick ta del av den gudomliga (!) varelsen som jag avgudade. Det stod mellan att skriva en roman, att filma en kortfilm eller att skriva en faktabok om varelsen. Jag valde att göra en film. Sen, efter att förstått att pro- och postproduktionen skulle bli för mycket att göra, och eftersom det verkade stå stilla på manusfronten, valde jag att skriva en faktabok istället. Sen efter att ha pratat med några kompisar – om att göra ett slutprojekt som jag egentligen inte riktigt kände för att göra, men det verkade dock som en bra ide just då. Det är nog lättare och roligare att arbeta med några till tänkte jag (vilken naiv idiot jag var!) – den idén gick åt helvete eftersom organisationen av arbetet var… låt oss säga; inte bra. Vi sket i det arbetet, och var och en gick åt olika håll. Och det var historien om hur jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra för slutprojekt.
Sen, efter att vi hade splittrats upp, tog jag tag i min faktabok, och bestämde mig för att börja skriva på den. Det sättet som jag då tänkte skriva på, var inte baserat på något särskilt, utan för att göra det lätt för mig, tänkte jag ta upp allt vad jag redan vet, och allt det jag kunde ta reda på, och slänga in de sakerna i boken lite hursomhelst. Sen fick jag klart för mig att det kunde bli lite svårt för läsare att överhuvudtaget fatta något av det som jag skrev om, som nu när du läser följande texter, läser du version 1.2 av ”Luta dig bakåt och slappna av så gör Vampyren allt jobb”.