Lean back, relax and let the... Del 2

här är dagens fortsättning...

PROLOG

När jag först fick höra att det fanns någonting som kallades för vampyrer – främst genom en TV-serie som gick på TV3 och som hette Duckula (som handlade om en tecknad anka som liknade Kalle Anke fast han hade grönt skinn istället, som var en vampyr och en vegetarian – jag kan väll bara anta att den vegetariska faktorn först blev satt på Duckula för att barnen inte skulle bli alldeles vättskrämda – han bodde i sitt slott i Transsylvanien med betjänten Igor – som porträtterades av en tecknad gam – och Farmor – Duckulas farmor helt enkelt, som porträtterades som en tjock fiskmås – och dessa tre upplevde diverse äventyr). Fascinationen av denna anka, växte och växte tills jag förstod att det var varelsen som ankan gjorde parodi på, som jag egentligen fascinerades av.
Nu, ett ganska stort antal år senare, bestämde jag mig för att jag skulle göra någonting som gjorde att allmänheten fick ta del av den gudomliga (!) varelsen som jag avgudade. Det stod mellan att skriva en roman, att filma en kortfilm eller att skriva en faktabok om varelsen. Jag valde att göra en film. Sen, efter att förstått att pro- och postproduktionen skulle bli för mycket att göra, och eftersom det verkade stå stilla på manusfronten, valde jag att skriva en faktabok istället. Sen efter att ha pratat med några kompisar – om att göra ett slutprojekt som jag egentligen inte riktigt kände för att göra, men det verkade dock som en bra ide just då. Det är nog lättare och roligare att arbeta med några till tänkte jag (vilken naiv idiot jag var!) – den idén gick åt helvete eftersom organisationen av arbetet var… låt oss säga; inte bra. Vi sket i det arbetet, och var och en gick åt olika håll. Och det var historien om hur jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle göra för slutprojekt.
Sen, efter att vi hade splittrats upp, tog jag tag i min faktabok, och bestämde mig för att börja skriva på den. Det sättet som jag då tänkte skriva på, var inte baserat på något särskilt, utan för att göra det lätt för mig, tänkte jag ta upp allt vad jag redan vet, och allt det jag kunde ta reda på, och slänga in de sakerna i boken lite hursomhelst. Sen fick jag klart för mig att det kunde bli lite svårt för läsare att överhuvudtaget fatta något av det som jag skrev om, som nu när du läser följande texter, läser du version 1.2 av ”Luta dig bakåt och slappna av så gör Vampyren allt jobb”.