Recension av ROBIN HOOD del 1

Kort version: Filmens tre första fjärdedelar är bra. Slutet tappar en del tyvärr.



Lång version: Jag gillade den. Jag gillade den skarpt :)

Vi öppnar filmen med en engelsk belägring av ett franskt slott, med bågskytten Robin Longstride som efter att Kung Richard the Lion Heart dör tar över identiteten av riddaren Sir Robert Loxley och för att kunna fly tillbaka till England med sina män Allan 'a Dayle, Little John och Will Scarlett. De tar sig till Nottinghamshire för att återgälda ett löfte Robin gav tidigare nämnda riddare.
I England får den nye kungen John problem med pengar och tillsätter då den mystiske Sir Godfrey att håva in skatter från hela landet. Godfrey har dock andra mer skurkaktiga planer som har med en tillkommande fransk invasion att göra!

Filmen är inte alls som Gladiator 2 om ni nu trodde det. Mycket mycket lugnare och... "pratigare" är ett sånt negativt ord, och vill inte använda det, men filmen ÄR det. Inte på ett dåligt sätt alls dock! Filmen öppnar med en stor strid och avslutas med en stor strid och däremellan har vi i princip 90 minuters (filmen i sig totalt är ca 2h20min) story om Engelsk inrikespolitik och införandet av Magna Carta. Somsagt, detta är inte en dålig sak utan jag tyckte det gjordes på ett mycket intressant och, tja, det kändes som att Scott gav nog tilltro till oss i publiken att vi skulle fatta vad karaktärerna pratade om och att vi inte skulle kräva fightscener hela tiden. Vissa kommer tycka att den känns för lång men då har dessa då trott att det skulle bli en Gladiator 2.

Vilket, somsagt, den ABSOLUT INTE ÄR!

Rent teknisk sätt var den en fullpottare. Hutlöst snygg film i alla aspekter.
Jag råder er stanna kvar under eftertexterna inte för att nån scen finns efter dem (det gör det inte) men för att animationerna under dem är sjukt vackra Dold text: (tänk rörliga abstrakta oljemålningar som återberättar filmen).

Musiken är perfekt och Allan Doyle som spelar Allan i Dalen, gör grymma performances med sin luta ett flertal (mer än vad jag hade trott faktiskt :) gånger i filmen).

Russel Crowe vet hur man skådespelar och gör detta galant. Samma sak med resten av ensemblem. Max von Sydow är speciellt klockren!

De små skavanker filmen har är väll de clichéfyllda striderna: ingenting man inte sett förut, enda skillnaden är att det är mer pilbågar. Sen var det egentligen bara 2 riktig och klassisk *Robin Hood-scener och även om den var grymt gjord saknade jag fler sådana scener.

Att kalla det en Robin Hood-film vet jag inte om jag skulle göra. Inte om man tänker sig vad som först kommer upp när man tänker på sagda karaktär. Men det är bra film. Mycket bra film och just nu vill jag ge den 8/10



* rånar adeln på en skogsväg (dock inte av det du TROR att han rånar dom av) och en av slutscenerna med sheriffen.

Stark Expo närmar sig snabbt

Lean back, relax and let the... Del 12

tolv

V-5

Denna virus-myt är ännu nyare än K-17, och den gräver lite mer ingående på vad en vampyr egentligen är.
Den största anledningen till att allmänheten inte tror på vampyrer och vampyrvirus, är att de inte vill erkänna det faktum att man kan ändra människans genetiska kod och dess DNA, och då ändra levnadsstandarden för den testpersonen. Egentligen kan man ändra människans DNA med ganska många medel. Droger som LSD kan ändra en bit i genen, och en kombination av dessa smittade gener, kan ändra majoriteten av människans DNA.
Ordet ”vampyr” i detta kapitel måste skiljas från den mytologiska varelsen, med den saken att en ”viril vampyr” (som jag tänker ta upp i detta kapitel) är en människa som har blivit smittad av ett virus. Även om DNA i människan har blivit ändrad så har mängden organismer inte ändrats samt att kromosomerna inte heller har ändrats, av det klassas människan fortfarande som dödlig. Alla människor har samma antal kromosomer, det är därför de kallas människor – utom de som drabbats av Downs Syndrom (vilket beror på en extra kromosom) som såklart också är människor.
Tekniskt sätt är vampyrer människor, men för att föra diskussionen vidare, säger man att virila vampyrer inte är mänskliga, utan nästa steg i den mänskliga evolutionen. Detta kan vara svårt att tro, på grund av att vampyrens attribut är högre utvecklat än människans. Fart, styrka, mentala och psykiska egenskaper, samt egenskapen att nersmälta mänskligt blod mycket bättre, är bara några av de saker som gör vampyren överlägsen. Anledningen till detta är att varelsens (det mänskliga testobjektet) DNA har blivit ändrat under uppväxten. Viruset som jag talar om, kallas V5 men det är INTE samma virus som HIV5. För att förklara detta; viruset sprider sig genom en enkel infektion.
Detta virus är spridd genom antigen genom att offret föddes med det eller en infektion från någon som har viruset. Barnet ärver viruset från antigen fadern eller modern, föräldern kan ha fått viruset från en släkting men ofta så är inte föräldern en vampyr själv, utan bara en bärare av viruset. Det födda barnet blir då en ”ärvs vampyr”. V5 överför sig på samma sätt som AIDS överför sig från en smittad mor till sitt barn. I en ”ärvs vampyr” ligger viruset i dvala tills hormonerna vid puberteten väcker viruset system. Det tar ett antal år innan viruset har ökat barnets egenskaper. Och som med alla virus, försöker kroppens immunförsvar kämpa mot viruset och i många – men långt ifrån alla – lyckas immunförsvaret förinta V5-viruset. Men ibland kan offrets blodtyp hindra att viruset utvecklas till att offret blir en vampyr. Så i vissa fall så blir inte ens en som föds med V5 en vampyr. Detta är skälet till att det inte finns ett överflöd med ”ärvs vampyrer”.
Det ända andra sättet att bli smittad är att bli smittad av en som blivit vampyr. Detta skulle göra objektet till en ”klassisk”. På samma sätt som vid ”ärvare” så tar det lång tid innan viruset stadgar sig i ”klassikern”. Och på samma sätt beror det på vilken blodtyp offret har. Så heller inte alla ”klassiker” utvecklas till vampyrer.
V5 är väldigt lik AIDS men det är en än gång INTE samma virus. Anledningen till att vampirism i dagens samhälle inte är en sak som många tror på, beror på att existensen av V5 är föga känd. Varför vet ingen om det? Jo, samma skäl som Ebola och Det Köttätande Bakterien (som inte blivit namngiven än) – så vet vi inte vad exakt det är för något. Viruset har bara varit känd i relativ till andra sjukdomar, en väldigt kort tid.
I många år har vetenskapsmän och olika doktorer i USA och i Europa forskat och studerat viruset och dess offer. Och anledningen till att inte många personer vet om detta, är att när resultaten blir offentliga, kommer dessa personer bli väldigt känd och tjäna väldigt mycket pengar. Samt att när resultaten blir kända kommer nya droger och liknande preparat att kunna bli baserade på detta virus… räkna ut följderna själv.
Det har pratats om ett vaccin mot V5-viruset, men denna information har blivit klassificerad som ”Känsligt Material” och allmänheten bör då inte få veta någonting om detta. Följderna kan bli att det uppstår grupper som kallar sig ”vampyrdräpare” och dessa grupper kan då använda detta vaccin på det sättet att även bärare av V5 och inte bara vampyrer blir dödade. Det kan leda till stora antal mord.

Lean back, relax and let the... Del 11

som utlovat, långt inlägg för elvan

K-17

Det första viruset som uppmärksammades har kodnamnet K-17. Jag har då kommit i kontakt med en kille som forskade i hur den amerikanska staten hanterade ett okänt virus. Han tror då att det viruset har det romantiska namnet RV K-17.
RV K-17 är ett virus som har mycket gemensamt med HIV. Båda är s.k. retrovirus och båda är farliga när de ändrar blodets pH-värde. Den största skillnaden är att HIV finns i offrets kropp under en ganska lång tid, innan den tillslut dödar bäraren. K-17 opererar annorlunda, på en gång som den kommer in i kroppen, gör den verkan. Viruset färdas snabbt genom kroppen och inom loppet av timmar har 20 – 30 % av virusets DNA ersatt mänskliga celler.
Om kroppen har ett starkt immunförsvar, har man chans att överleva eftersom viruset då tunnas ut genom att de mänskliga blodkropparna och tillslut löses viruset totalt upp. Men detta är då inte så vanligt, då det bara har rapporteras om enstaka fall i afrikanska och sydamerikanska stammar.
I försvarslösa kroppar, anfaller viruset istället väldigt snabbt. Inom fyra dagar har viruset infekterat alla kroppens celler. Den lämnar infekterade RNA-baserade virus i kroppens vätskor. Viruset har också individuella effekter mot offrets olika delar.
RV K-17 identifierar egenskaper och attribut som inget annat virus. Den mest dramatiska effekten sker mot immunförsvaret, då viruset aktiverar och skapar större aktivitet av vita blodkroppar och förstorar deras ”förintelse” –känsla. Detta gör så att offret ibland kan drabbas av temporära attacker, som kräkningar och nervsammanbrytningar. I detta stadium muterar det ursprungliga RV K-17 viruset till det farliga K-17. I kroppens benmärg sker den förvandling som tillslut förgör immunförsvaret. Viruset tvingar benmärgen att injektera en kopia av kroppens ursprungliga DNA in i en modifierad K-17 proteincell. Detta dödar som sagt kroppens immunförsvar och kroppen tror då att den modifierade cellen är kroppens riktiga. Men förändringen till protein gör att viruset inte kan överleva utanför offrets kropp, så smittning till någon annan organism är omöjligt. Annars så fungerar det som ett vanligt virus – i den mening att viruset först attackerar värdcellen, viruset penetrerar sedan värdcellen och injekterar sitt eget DNA i cellväggen, det modifierade proteinet spräcker cellväggen som sprider ut otaliga kopior av det ursprungliga viruset – men ungefär 1 infektion av 300 resulterar i nya virusceller. Denna process gör att kroppens egna celler sätts i karantän på en gång i infektionens första stadium. Åldern på offret, och framförallt att offret åldras, har med misstag i DNA transkriberingen när nya celler görs. Negativa effekter av viruset upptas när virusets celler exponeras av ultraviolett strålning – detta kan vara en förklaring till varför vissa stammar under ekvatorn är immuna mot K-17 – och kan göra att offret tappar hud p.g.a. att eftersom viruset har väldigt stor kontroll av celltillverkningen, och när nya celler med okänt ursprung produceras, blir virusets celler paranoida och förstör den nya okända cellen på en gång. Väldigt mycket exponering av solljus, gör att viruset tunnar ut blodkropparna och förgiftar blodet så att offret först tappar hud, sen – efter massiv blodförlust och blodförgiftning –dör offret.
I hjärnan sker den största förändringen genom K-17. När virusets DNA kommer i kontakt med hjärnans nervceller åstadkommer detta att blodflödet till vissa delar av hjärnan fördubblas. Främst till ställen där synen och hjärnstammen har stort inflytande. Delen av hjärnan som kontrollerar kroppens reflexer påverkas också av det här. Acetonliknande ämnen påverkar njutningen av hjärnan och gör så att attacker mot hjärnbalken stimuleras. Eftersom den s.k. fly-eller-fäkta reflexen påverkas, kan bäraren av K-17 bli mycket aggressiv och bli mer uppmärksam runt om sig, speciellt om offrets fysiska hälsa hotas. Offret kan också få bättre mörkerseende eftersom synnerver påverkas och TV-bilder kan ibland ses i 3D-effekt av offret om bilderna färdas åt rätt håll. En speciell attack mot hjärnbalken bildar en sorts enzym som stimulerar nerver när smaken av blod kommer i kontakt med smaknerven. Stimulansen har inget med mättande att göra utan är rent av en sexuell njutning. När hjärnan stimuleras av blodet, bildas sakta men säkert en tumör på hjärnan, och när den tumören opereras bort, försvinner också lusten för blod. Detta är då väldigt ovanligt att man gör, då tumören kan ibland var ytterst liten. Denna tumör skapar också ett behov – inga bevis på följande finns, men uträkningar och diagram tyder på att det är högst troligt att det är sant – av att ha sexuellt umgänge med döda människor – s.k. nekrofili. Om man ska sammanfatta vad som styr själva vampyriska beteendet kan man säga att tumören på hjärnbalken är den största orsaken.

Lean back, relax and let the... Del X

tian blir en liten tills två större kommer

Den vita vargen

De som hjälpt den moderna vampyren mest, är ett amerikanskt rollspelsföretag som skapade spelet ”Vampire: The Masquerade”. I det spelet har vampyrmyten delats upp i flera klaner – vi har de Max Shreck liknande Nosferatu, de transsylvaniska grevarna Tzimisce, vilddjuren Gangrel samt skuggornas mästare Lasombra, för att nämna ett fåtal. Man får alltså chans att spela vilken vampyrkliché man känner för. De har tagit med alla.

Vampyrvirus

Nu har jag tagit upp de gamla vampyr myterna, så nu kan jag tackla några av de nyaste. De går inte ut på att vampyren är en ond varelse, utan att vampyren är människor som drabbats av ett av två vampyr virus som man tror finns. När du läser följande fakta om de två virusen, är det lätt att tro att det bara är massa påhitt, och det är nog med största sannolikhet bara skitsnack, men som alla myter – och detta är den nyaste vampyr myten – så måste jag ta upp den.

Lean back, relax and let the... Del 9

no. 9 blir en dubbel.

Den Moderna Vampyren

I flera hundra år har en hemsk varelse som haft mycket att göra med aristokrati och hierarki. Men så har det varit förut, tills en ny sorts vampyr kom fram ur mörkret för ungefär 20 år sedan. Nu har den högt värdiga och finkänsliga vampyren bytts ut mot den mer moderna gotiska heavy-metal vampyren. Denna typ av det blodsugande monstret i skuggorna, är lite mer kraftfull än de gamla grevarna. Det som då ansågs som saker det går att ta kol på en Odöd – som vitlök, krucifix, silver och i vissa fall, solljus – anses nu som irrelevant när det gälle vampyrdräpande.
Den som fick den moderna vampyren att ta av sig fracken och capen, och istället ta på sig svarta rockar och solglasögon, var författaren Anne Rice, främst med sin ”The Vampire Chronicles” bokserie.

Vampyren, filmstjärnan

Det började med att en regissör ville få tillstånd att använda ett namn i en filmatisering av en bok. Det slutade med en av världens mest kända vampyrfilm. Jag pratar naturligtvis om Friedrich Wilhelm Murnau och hans stumfilm ”Nosferatu” från 1922. Det var första gången människan fick se hur en av historiens grymmaste skurkar såg ut. Och skådespelaren som porträtterade skurken, hade utseendet med sig. Max Shreck, var en scenarbetare med ett råttliknande utseende, och när Murnau och hans team inte fick använda namnet Dracula, så fick Shreck spela den transsylvaniske greve Orlok. Det är många som nu senare vill koppla ihop nyinspelningen av Nosferatu (som gjordes av --------) som hade namnet Dracula på sin skurk, med Orlok. Men som jag ser det, är det bara historien som är den samma. Orlok är den råttliknande bleke ungerska greven, medan Dracula är den högmodiga transsylvaniske greven.
Den riktiga greve Dracula i filmens värld, har bara porträtterats rätt, av en person, en viss Bela Lugosi. Han var från Rumänien själv, och blev ett självklart val för rollen i filmatiseringen 1931. Det som gör historien om Lugosi så tragisk, är att efter ha spelat vampyrer i otaliga filmer – hans bästa roll var i ”The Mark of the Vampire” från 1933 – verkligen trodde att han var en vampyr – det är inte så konstigt eftersom han förknippades med Dracula ända från sin första Dracula film – och att han blev mentalt ostabil i slutet av sitt liv, gjorde inte saken bättre. Han begravdes med sin slängkappa när han avled 1956 i USA, han var senil och hade fallit offer för diverse narkotika.
Tiden gick och det gjordes många filmer om greven, men det var inte förrän på –70 talet som vampyren fick en putt uppåt i filmens värld. Eller en putt neråt, beroende på hur man ser det. På 70-talet gjordes många lågbudget skräckisar med vampyren som temat, och inte allt för få innehöll erotisk material. Filmgenren ”Sleaze” – skräck + sex – hade tagit greppet om vampyrmyten. Kanske för att vampyrens ursprungliga mysterium hade hunnit ikapp. Om man tar och kollar på några av de tidiga vampyr romanerna, framställs vampyren som en väldigt sensuell varelse. Det gjordes några få seriösa filmer på 70-talet också, som ”Vampyrernas natt” av Roman Polanski och nyinspelningen av ”Nosferatu” av Werner Herzog.
På 80-talet däremot gjordes det lite fler seriösa vampyrfilmer. Det var lågbudget filmer, men vissa – som ”Lost Boys” och ”The Hunger” – hade en viss charm. Nu var filmerna blodiga och de stod på gränsen mellan rysare- och splatter filmer.
På 90-talet gjordes många av de bättre vampyrfilmerna – filmatiseringen av ”En vampyrs bekännelse” har klassats som en av de bästa genom tiderna – och nu började filmindustrin bli riktigt seriösa. På senare tid har vampyren framståtts som en cool och tystlåten varelse. På 2000-talet har vampyren blivit en s.k. svartrockare, och kanske har detta framskallats av att en väldigt populärt rollspel från 90-talet – som ja tvekar om jag skall nämna vid namn p.g.a. rättsliga skäl – började skapa den moderna myten om mörka städer och hemska verklighetsskildringar.

Stark Expo 2010