Lean back, relax and let the... Del 11

som utlovat, långt inlägg för elvan

K-17

Det första viruset som uppmärksammades har kodnamnet K-17. Jag har då kommit i kontakt med en kille som forskade i hur den amerikanska staten hanterade ett okänt virus. Han tror då att det viruset har det romantiska namnet RV K-17.
RV K-17 är ett virus som har mycket gemensamt med HIV. Båda är s.k. retrovirus och båda är farliga när de ändrar blodets pH-värde. Den största skillnaden är att HIV finns i offrets kropp under en ganska lång tid, innan den tillslut dödar bäraren. K-17 opererar annorlunda, på en gång som den kommer in i kroppen, gör den verkan. Viruset färdas snabbt genom kroppen och inom loppet av timmar har 20 – 30 % av virusets DNA ersatt mänskliga celler.
Om kroppen har ett starkt immunförsvar, har man chans att överleva eftersom viruset då tunnas ut genom att de mänskliga blodkropparna och tillslut löses viruset totalt upp. Men detta är då inte så vanligt, då det bara har rapporteras om enstaka fall i afrikanska och sydamerikanska stammar.
I försvarslösa kroppar, anfaller viruset istället väldigt snabbt. Inom fyra dagar har viruset infekterat alla kroppens celler. Den lämnar infekterade RNA-baserade virus i kroppens vätskor. Viruset har också individuella effekter mot offrets olika delar.
RV K-17 identifierar egenskaper och attribut som inget annat virus. Den mest dramatiska effekten sker mot immunförsvaret, då viruset aktiverar och skapar större aktivitet av vita blodkroppar och förstorar deras ”förintelse” –känsla. Detta gör så att offret ibland kan drabbas av temporära attacker, som kräkningar och nervsammanbrytningar. I detta stadium muterar det ursprungliga RV K-17 viruset till det farliga K-17. I kroppens benmärg sker den förvandling som tillslut förgör immunförsvaret. Viruset tvingar benmärgen att injektera en kopia av kroppens ursprungliga DNA in i en modifierad K-17 proteincell. Detta dödar som sagt kroppens immunförsvar och kroppen tror då att den modifierade cellen är kroppens riktiga. Men förändringen till protein gör att viruset inte kan överleva utanför offrets kropp, så smittning till någon annan organism är omöjligt. Annars så fungerar det som ett vanligt virus – i den mening att viruset först attackerar värdcellen, viruset penetrerar sedan värdcellen och injekterar sitt eget DNA i cellväggen, det modifierade proteinet spräcker cellväggen som sprider ut otaliga kopior av det ursprungliga viruset – men ungefär 1 infektion av 300 resulterar i nya virusceller. Denna process gör att kroppens egna celler sätts i karantän på en gång i infektionens första stadium. Åldern på offret, och framförallt att offret åldras, har med misstag i DNA transkriberingen när nya celler görs. Negativa effekter av viruset upptas när virusets celler exponeras av ultraviolett strålning – detta kan vara en förklaring till varför vissa stammar under ekvatorn är immuna mot K-17 – och kan göra att offret tappar hud p.g.a. att eftersom viruset har väldigt stor kontroll av celltillverkningen, och när nya celler med okänt ursprung produceras, blir virusets celler paranoida och förstör den nya okända cellen på en gång. Väldigt mycket exponering av solljus, gör att viruset tunnar ut blodkropparna och förgiftar blodet så att offret först tappar hud, sen – efter massiv blodförlust och blodförgiftning –dör offret.
I hjärnan sker den största förändringen genom K-17. När virusets DNA kommer i kontakt med hjärnans nervceller åstadkommer detta att blodflödet till vissa delar av hjärnan fördubblas. Främst till ställen där synen och hjärnstammen har stort inflytande. Delen av hjärnan som kontrollerar kroppens reflexer påverkas också av det här. Acetonliknande ämnen påverkar njutningen av hjärnan och gör så att attacker mot hjärnbalken stimuleras. Eftersom den s.k. fly-eller-fäkta reflexen påverkas, kan bäraren av K-17 bli mycket aggressiv och bli mer uppmärksam runt om sig, speciellt om offrets fysiska hälsa hotas. Offret kan också få bättre mörkerseende eftersom synnerver påverkas och TV-bilder kan ibland ses i 3D-effekt av offret om bilderna färdas åt rätt håll. En speciell attack mot hjärnbalken bildar en sorts enzym som stimulerar nerver när smaken av blod kommer i kontakt med smaknerven. Stimulansen har inget med mättande att göra utan är rent av en sexuell njutning. När hjärnan stimuleras av blodet, bildas sakta men säkert en tumör på hjärnan, och när den tumören opereras bort, försvinner också lusten för blod. Detta är då väldigt ovanligt att man gör, då tumören kan ibland var ytterst liten. Denna tumör skapar också ett behov – inga bevis på följande finns, men uträkningar och diagram tyder på att det är högst troligt att det är sant – av att ha sexuellt umgänge med döda människor – s.k. nekrofili. Om man ska sammanfatta vad som styr själva vampyriska beteendet kan man säga att tumören på hjärnbalken är den största orsaken.